UrbanNina: juli 2010

onsdag 28 juli 2010

Dag16 - Vinshopping i Côte d'Or & god mat i Dijon

27/7-10: Dijon, Frankrike

Hotel Rousseau

Onsdagen började med kaffe i kanna och croissanter hos Madame Rousseau. Madame själv sprang runt och såg till att alla gäster var nöjda samtidigt som hon kollade sina mail och tog dagens nödvändiga mediciner. Checkade ut och for vidare mot vingårdar söder om Beaune-vi var främst inriktade på Santeney och Pommard. Stannade till i Santenay först och smakade (och spottade ut som man ska!) rödvin och Crémant (bubbel). En låda rött och en låda Crémant fick följa med hem. Vidare mot Pommard där vi av en ren slump hamnade hos en fantastiskt kunnig och trevlig tjej som kunde massor om vin och lät oss smaka (och spotta ut) flera olika rödviner, efter en del funderande så valde vi ut sex olika flaskor som packades ner i en låda. De flesta är viner som kommer att åka direkt ner i källaren där hemma för att lagras i tre till fem år. Nu fick det vara nog. Bilen är full av vinlådor och vi har nog tappat räkningen på hur många flaskor som egentligen ligger där.

Tartare du Boeuf i Dijon

Mot Dijon. Dijon är en storstad utan att man märker av hetsen - inte där vi har varit i alla fall. Hittade snabbt ett hotell som låg i den gamla delen och som dessutom var prisvärt och dagen till ära så har vi både dusch och toalett på rummet. Ren lyx! Som vanligt innehåller staden en stadskärna som härstammar från medeltiden med fantastiska byggnader och hus. Vi har ätit en delikat middag, Ubbe fick råbiff tillslut som var mycket god - kanske något för mycket Dijonsenap (men vad fan trodde han?) och Nina fick anka med körsbärs-chutney som även den var delikat. Till allt detta ett Santenayvin. Skulle rent av kunna vara det godaste vi ätit på hela resan. Kanske till och med godare än maten igår. Kanske. Dijon som är känt för sitt excellenta kök gjorde oss sannerligen inte besvikna.

I morgon bär det av hemåt igen. Genom Tyskland via autobahn och mot Travemünde. Därifrån tar vi färjan till Trelleborg och sen hemåt till Västerås.

Häst som drog plogen som kördes mellan vinrankorna

Par vid vindruvor

Storhandlande vingubbe

Packa vin i bil

Storhandlande vingumma

Dijonsenap i Dijon

Vackert par i Dijon

Vackert hus i Dijon

tisdag 27 juli 2010

Dag15 - Från Côtes du Rhône i Provance till Cote d'Or i Bou

28/7-10: Beaune, Frankrike

Beaune, Frankrike: Gamla hus

40 mil norrut längs Rhone tog oss till den idylliska vinstaden Beune, beläget mitt i Cote d'Or i Bourgogne. Checkade in på hotell Rousseau där en gammal fransk madame tog emot oss med öppna armar. Hotellet var i 1800-tals stil, utan toa eller dusch på rummet. Med handfat och bidé fanns det! Madame, som var i nittioårsåldern sprang med pigga steg upp och ner för den branta trappan mellan bottenvåningen och våningen med vårt rum.

Sniglar

På kvällen åt resans bästa middag på trevligt liten restaurang. Ubbe fick sniglar till förrätt och Nina åt carpaccio. Till huvudrätt blev det Chateaubriand till U och Bœuf Bourguignon till N. Bœuf-en var enormt mustig och god. Sniglarna smakade mest vitlök.


Nöjd kvinna

måndag 26 juli 2010

Dag14 - Vinprovning & Bergsetapp

26/7-10: Mont Ventoux, Orange, Frankrike

Hushund som fångade flugor och gosade med turister

Som sagt, regionen till ära, idag skall vin provas och köpas. Först kom vi till Gigondas. Innan kl 10 var inte många ställen öppna i denna söta lilla by. Men vi fick i varje fall lite kaffe på café med tillhörande hushund.

När saker öppnat startade genast provning och inköp. Mycket gott finns här kan vi lova. Blev 6 flaskor Gigondas + lite pic-nic vin. Trots att man spottar vid provningarna så snurrade det till i huvudet. Måste bero på vindrickande på fastande mage. Vidare mot Vacueryras stax söder om Gigondas. Här fanns ännu mer att prova. Efter avsmakning av distriktets bästa läckerheter så inköptes ytterligare 12 flaskor. Om vi inte får plats med allt vin i bilen går det ju alltid att packa ur en cykel eller två…

Mont Ventoux 1912 möh

På tal om cykel, Ubbe noterade att vi var mycket nära det mytomspunna berget Mont Ventoux. Efter lite förhandling så var vi överens om att vi skulle kunna stanna en natt i Malaucène. På så sätt skulle det möjliggöras ytterligare en bestigning av ett legendariskt Tour de France berg.

En förkyld och snuvig Nina valde istället för cykel en promenad längs Provances vägar. Tanken var också att vandra uppemot Mont Ventoux, men eftersom lokalsinnet slagits ut av en lättare feber så gick promenaden i fel riktning. Men det var vackert ändå. Ubbe riggade mountainbiken för ännu ett HC-berg. Laddningen var perfekt (inte). Vinprovning + en brioche. Fick bli en Snickers innan avfärd också. Efter mycket sjå nåddes toppen vid den stora TV & radiomasten på 1912 möh.

Middag på restaurang. Nina åt sallad med parmaskinka som vanligt och Ubbe fick blodig biff som återhämtning efter bergsetappen. Allt detta sköljdes givetvis ner med Côtes du Rhône.

I morrn styr vi norrut. Får se hur långt vi hinner. Siktet inställt på Dijon.

Vägen mot Malaucène

Vy över alper från Mont Ventoux

Blodig biff med pepparkort (ingen fluga)

söndag 25 juli 2010

Dag13 - Pont du Gard & mistralvinden i Provance

25/7-10: Orange, Frankrike

Den fantastiska akvedukten Pont du Gard

Efter 24 timmar i badorten Agde hade vi fått nog av turistkaos. Vägen mot Provance gick via fiske och hamnstaden Séte någon mil norr om Agde. I Séte intogs dagens andra kaffe. Pont du Garde var nästa mål för dagen. Pont du Gard är en 270 meter lång och 49 meter hög akvedukt från tiden då Romarriket var som störst. Över 2000 år gammal således. När man ser denna enorma konstruktion blir man imponerad av hur man för så länge sedan lyckats bygga något liknade. Helt utan lyftkranar, grävmaskiner och gaffatejp.

Kul med audioguide

Vidare mot Orange på de Franska landsvägarna som med jämna mellanrum smalnar av till trånga gränder som går rakt igenom varje liten by. Orange visade sig vara en mycket charmig liten stad/by som helt saknade Medelhavsbyarnas trånga turistkaos. Oranges främsta sevärdhet är den, åter igen Romerska, amfiteatern. I denna den mest välbevarade amfiteatern i hela Europa hålls fortfarande föreställningar som det gjordes på tiden för höjden av Romarrikets dekadens. Ingen föreställning när vi vara där dock, men vi kunde istället vandra runt med audioguider mot örat. Man fick veta mycket intressant. Bland annat att kvinnliga skådespelare endast var tillåtna om de var nakna och att föreställningarna när det begav sig var helt gratis för allmänheten.

Orange ligger mitt i Rhônedalen där mistralvinden blåser hårt. På vinbaren fick vi rådet att hålla i vinglaset så att det inte skulle blåsa bort. På tal om vin. Orange ligger omringad av fin fina Côtes du Rhône vinbyar. Châteauneuf du Pape, Vacqueyras och Gigondas är några Crus (Cru = vin med mycket hög kvalitet) som vi funderar på att utforska i morgon. Men redan ikväll fick vi tillfälle att smaka på Gigondas till middagen, strålande gott var det :-)

Amfiteater med Mont Ventoux i fjärran


Gångar i amfiteatern

Rambo 2?

L'Arc de Triomphe i Orange

Fin skylt

lördag 24 juli 2010

Dag12 - Sol och bad i Medelhavet!

24/7-10: Agde, Frankrike

Vi körde idag ca 2 mil ifrån Beziers till lilla kuststaden Agde, en hamn och badort vid Medelhavet. Från åskoväder, regn och dimma i bergiga Pyrinéerna till strålande sol i badorten Le Cap d´Agde vid Medelhavet är kontrasten enorm - men samtidigt underbart att få uppleva dessa stora kontraster och njuta lika mycket av allt som resan erbjuder.

Macka (Baugette) och öl

Dagen började som sagt i Beziers med den sedvanliga croissanten och kaffet. Checkade ut från det halvsunkiga hotellet som ändå hade sin charm och betalade 42 euro, rena fyndpriset faktiskt. Körde de två milen till Medelhavet och parkerade bilen, gick runt och hamnade ganska snart nere vid stranden, tog en promenad längs med den, fick lite kallt att dricka och lite goda smörgåsar. Gick vidare och bestämde oss för att stanna här istället för att köra vidare som vi först tänkt.

Äntligen sol igen!

Fick napp på första bästa hotellet vi gick in på, trodde det skulle bli svårt att hitta lediga rum, då det verkar vara ganska mycket turister här, mest fransoser dock. Checkade in och böt om till lättare kläder och gav oss ut igen. Blev ganska snart törstiga i värmen och en kall öl satt fint. Vandrade vidare längs stranden och den enorma marinan som finns här, fullt med båtar av alla storlekar och prisklasser. Vi får känslan av att det här är “fattigmans St Tropez”, eller Frankrikes svar på vårt Smögen. Lite dyrt, men fint och en massa sjökrogar. Nu väntar en flaska champagne (det var så längesedan vi fick det nu…) och sen lite god mat! Troligen fisk eller musslor, Ubbe har lovat att någongång under resan prova ostron. Vi får väl se…

Kaffe vid Medelhavets strand

Förmiddagssol

En prommenad på stranden

fredag 23 juli 2010

Dag11 - Mot Medelhavet!

23/7-10: Beziers, Carcassonne, Frankrike

Lämnar ett regnigt och dimmigt Pyrinéerna bakom oss och styr österut mot sol (hoppas vi) och Medelhav. Vi tar vägen över Col du Aspin där Touren också passerat. Massvis av cyklister även där så klart.

Utanför ringmuren

Tar ett stopp i Carcassone med sin enorma medeltids by. Tinnar och torn som i en saga. Fantastiskt men så mycket turister att man knappt såg fötterna framför sig.
Den enorma trängseln avgjorde vårt beslut att fortsätta vidare. Vi stoppar för natten i Beziers. Verkar vara en trevlig stad. De har i alla fal WiFi på café.
I morgon får vi se medelhavet :-)

Mer tinnar och torn

Ännu mer tinnar och torn

torsdag 22 juli 2010

Dag10 - Sista bergsetappen på Touren

22/7-10: Col du Tourmalet, Frankrike

Vi i lervälling

Åskoväder hela natten. Regn på morgonen. Trots detta var La Mongie fullt av folk som skulle se sista bergsetappen på Tour de France. Vi insåg snabbt att vi inte hade rätt utrustning med oss för att klara dagen på över 2000 meters höjd i detta oväder. Ner på intersport för inhandling av skor och rejäla strumpor. Klädda för en mindre expedition följde vi folkvandringen upp mot Col du Tourmalet.

Serpentinsvängen 400 meter från mål

Uppe på toppen var det mesta avspärrat. Endast en meter gångväg att passera på. Precis på toppen kom ett kraftigt skyfall. Men vi var klädda i både regnjacka och regnponcho, dessutom hade vi varsitt paraply. Regnet avtog och dimman skingrades och vi hittade en plats i en lerig sluttning ca 400 m från mål. Vi satte oss på en regnponcho och väntade på Schleck, Contador och grabbarna.

Väntan varade i ca tre timmar. Under den tiden hann det regna, vara soligt, kraftig dimma, bara haglet saknades. En kommentator skrek ut referat ifrån loppet. Vi fattade inte mycket, men ett och annat uppfattade vi. Sedan kom de, Schleck och Contador, sida vid sida med imponerande hastighet i den enormt branta avslutningen. Vi såg inte men som vi uppfattade den skrikande kommentatorn så vann Schelck spurten. Sen körde de förbi, en efter en. Armstrong fick mest jubel. Det kanske skall ses som ett tack för alla år på Touren.

Efter dryga 20 minuter tröttnade vi och började vandra neråt. På vägen ner rullade cyklisterna till sina respektive stalls bussar som stod parkerade i La Mongie. Cyklisterna såg gamla och slitna ut. Inte annat att vänta kanske efter denna monsteretapp…I morrn reser vi vidare. Nu skall vi sätta oss och planera rutten.

Röd-vit prickiga kepsar kastas ut till publiken från karavanen

Å så kom dimman

Andy Schlek & Alberto Contador i dimman

Två SKY-cyklister på väg ner till Team-bussen efter målgång

Okänd Lamprecyklist på väg till Team-bussen efter målgång

onsdag 21 juli 2010

Dag9 - Stora klätterdagen

21/7-10: Col du Tourmalet, Frankrike

Dagen D för cykling upp för Col du Tourmalet och vandring upp till Pic du Midi. Ett regn och åskoväder som drog in över natten satte ner temperaturen på morgonen. Vi bestämde oss för att vänta med eskapaderna en bit in på förmiddagen för att det skulle bli lite varmare. Frukost på numera sedvanligt franskt maner, kaffe och crossaint, intogs på café. Därefter satte vi oss för att planera för livet och resan efter La Mongie och Tour de France. Då upptäckte vi att vårt WiFi från det franska teleföretaget Orange gått ner. Förmodlingen pga. åskovädret. Undrar när vi får access igen och kan skicka denna text?

Ubbe på toppen

Strax efter 10 bestämde vi oss för att göra oss klara för våra respektive toppförsök. Ubbe på cykel och Nina till fots. Ubbes cykeltur inleddes nedför till byn Sainte-Marie de Capan i dalen mellan passen Col du Aspin och dagens stora mål Col du Tourmalet. Nedförskörningen var kall och blöt. Den kraftiga dimman gjorde att man var genomblöt nere i dalen. Men det gjorde inte så mycket för väl uppåt så blev man snart varm. Det var mängder av cyklister som skulle upp för “the big one”. Alla möjliga nationaliteter. En del imponerade snabba och en del långsammare. Amerikaner klädda i full Live Strong-mundering (Live Strong = Lance Armstrong projekt) och samma svindyra Trek-cykel som Lance kör kändes extra bra att passera J. En bit efter vår by La Mongie släppte dimman och det blev klart. Även om dimman svalkade bra så var det skönt med lite bättre sikt. Väl på toppen mötte Nina som efter vandringen uppåt fått se nått veteranrace upp för berget. Man körde med cyklar á la 1910. Enpetare alltså. Det ryktades att även gamle mästaren Eddy Merxx hade kört. Både veteranerna och Ubbe klarade sig i varje fall hela vägen upp till 2.115 meters höjd på cykel.

Toppen av Pic du Midi, 2877m

Efter öl och baguette bestämde vi oss för att vandra upp emot toppen av Pic du Midi. I början var det fin grusväg. Längre upp blev det allt stenigare. Ännu längre upp upphörde vägen och blev till stig. När sedan stigen upphörde till en mer stenliknade terräng blev det rejält jobbigt på den höga höjden. Tillslut nådde vi i alla fall toppen Pic du Midi på 2.877 meter över havet. Dit gick även linbanan från La Mongie. Men att ta linbanan upp är ju fusk. Trots det lite molniga och dimmiga vädret så var det en imponerade utsikt ifrån toppen. Hela Pyrenéerna bredde ut sig framför oss. Högst där uppe hade man även byggt ett observatorium. Så man kan anta att det även är en bra utkiksplats för att se ut i rymden ifrån Pic du Midi.

Vandringen ner till Col du Tourmalet var betydligt mindre krävande än uppför. Efter nedstigning från Col du Tourmalet till La Mongie i kraftig dimma till fots och cykel väntade en värmande dusch och lite vin. På kvällen började det regna igen. Att få plats på restaurang för att äta var bara att glömma. Större delen av alla platser på restaurangerna var på uteserveringar, så i rådande regn blev borden inomhus snabbt fullbelagda. Det blev till att ta en “baguette och vin” middag på balkongen istället. Riktigt mysigt ändå.